He loved her most when she loved him least

Sammanfattning: tiden går så fruktansvärt långsamt som det bara går. Så där långsamt som det bara kan gå när man väntar på något eller när man har det så där ensamt och långtråkigt. När dagarna blir primitiva. Jag är även slutkörd i huvudet efter 4h sömn inatt. Livet deluxe. Jag lämnar vänligen men bestämt in en liten protest till detta skadade psyke. Jo vars, jag vet att du finns men cut me some slack once in a while, vore ju..soft. En hel natts ostörd sömn. Ja tack.
Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0