För vem kan glömma att stjärnorna någon gång blir stenar. Och vem vet hur länge vi har varandra. I en nedlagd hamnstad full av misstro och ohållbarhet. Mötte jag min kärlek.

 
Tisdag. Jag började egentligen 09.50 men det var dubbelt bokat och vikarien som vi skulle ha dök aldrig upp. Så for till ica med några vänner för att sen börja engelskan 12.15. Hade då "story-making" och därefter redovisning på svenskan som gick väldans bra.
Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0