hårdare än asfalt, ville jag va, i kylan på balkongen lovar jag mig själv igen

 
rip kvalitet. de allra mest pastelliga solnedgång jag någonsin sett, och jag kunde inte separera havet från himlen för de flöt ihop i ett ljusblårosa skimmer i horisonten. såna tillfällen när det verkligen känns som att himlen bara är ett urkramat hav och havet en våt himmel. och sen blev det mångata.
Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0